Plockepinn 2014 etapp 3 Nu syns vägvalen! (29-11-2014)

Nu är det dags för den riktiga utmaningen! Tyvärr så har vi tappat tid och placeringar och har inte många lag efter oss. Känns som det kommer bli tufft. För mot slutet så behövs det lag omkring oss med lokalkännedom då de 2 sista kontrollerna ligger inne i Olofström. Har ju hänt en del där de senaste 72 åren...
Sen är det även bra att ha många lag omkring när man letar efter små blekta miniskärmar utan reflexer om man lyckas komma in mot kontrollområdet såklart...
Medan vi gör oss redo att gå ut på sista, så hör vi hur tävlingsledningen rekommenderar ett yngre tjejlag att bryta och inte ge sig ut på sista. Tills slut så övergår det nog mer till kommendering istället för rekommendation. De har redan varit ute i 3 timmar, mer än en timme jämfört med oss. Så det är nog tur att de bryter här.
S-1: Vi har Jonny/Tim framför oss när vi går ut på sista etappen. Vi vet ju att Jonny är rutinerad och har bra lokalkännedom så vi hänger på.
Vi tar oss till vägen mot kontrollen och när vägen viker av så går vi rakt söderut upp mot höjden. Hör de prata om bäcken och vi passerar en bäck på väg upp mot höjden. Vi fångar upp ett lag på väg mot höjden, det är Karl/Fredrik. Väl uppe på höjden så dyker Mikael/Carina också upp.
Ingen kontroll hittas direkt, de andra lagen drar sig norrut. Vi tycker däremot att kontrollen borde vara mer söderut. Vi fortsätter 50 meter och får kontrollen.
Bra start, men roligare än så här blev det inte...
1-2: Ut mot vägen igen. Vi planerar att följa vägen söderut till kraftledningen och därifrån attackera kontrollen i NVV riktnning. Då vid första R i Bommarstorp.
Kommer ner till kraftledningen, men är lite förbryllade på vägen dit då det inte är så brant intill vägen som det borde. Att inägorna intill vägen inte stämmer är ju dock inte konstigt då kartan har några år på nacken.
Så vi tar ut riktningen och tänker oss att först komma till höjdplatån och sen upp till nästa höjd som är kontrollpunkten. Höjden, södra delen.
Börjar bra då vi kommer upp till första höjden fast terrängen inte gör Blekinge till ett ställe man vill återkomma till... Bara ris och snår.
Problemet är att det går nerför nu, vi hade tolkat det som det skulle fortsätta uppför. Sen kommer det en stor bäck som är svår att passera. Har som tur var våtsockar och Rolf tycker det går bra utan...
Det känns som något inte stämmer så vi ändrar riktningen från NVV till V även det nu går uppför igen. Passerar en väg, är det vägen efter kontrollen? Nej, det kan det väl inte vara...
Kommer till nästa höjd där vi letar en stund, vi vet att det nog inte är rätt område...
Vi fortsätter västerut och har nu ingen aning var vi är. Borde komma till sjön om nu det var vägen väster om kontrollen vi passerade innan. Vi traskar och traskar i natursköna omgivningar, not!
Passerar någon mindre skogsväg och en stund senare kommer vi ut på en asfaltsväg.
Mmm, tappat helt känslan hur långt vi har gått i västlig riktning. Ser husljus norrut längs vägen och bestämmer oss för att gå ditåt. Kanske står husnamn på brevlådor.
När vi är närma huset så kommer en hund skällande och efter kommer han som bor i huset ropande "han är inte farlig". Nog inte ofta det kommer folk gående vid den här tiden en lördagkväll i november.
Vi har en trevlig pratstund med mannen i huset och får reda på att deras är från 1800-talet och heter Skjutsmåla. Men han kan inte peka ut huset på kartan, för vi tycker inte det kan vara huset som är närmst texten Skjutsmåla. Men huset söder om ligger på fel sida om vägen. Han är även osäker på vilken riktning Skyesjön ligger, men skall vara ungefär 400 meter dit. (Dagen efter när vi granskar Eniroflygfotot så ser vi att vägen är ändrad så huset ligger väster om vägen). Vi tar oss en bit söderut på vägen och ser sen husljus en bra bit från oss och förstår att sjön måste ligga rakt väster om oss annars hade man inte sett ljusen från husen.
Vi bestämmer oss för att ta oss ner till kontroll 3 och kolla läget vid matkontrollen. Vi känner grill-lukten minst 100 meter innan vi kommer fram. Får besked om att vi inte är sist åtminstone. Tar lite näring innan vi gör nytt försök med kontroll 2. Isak meddelar också att Kristina och Cecilia precis har lämnat varvningen och begett sig ut på sista etappen. Rolf blir lite oroligt för deras del med tanke på terrängen som väntar.
Vi kommer upp till vägen och tar riktning, vi passerar första höjden och vi känner oss nu säkra på att hitta kontrollen. Kommer till nästa höjd och ingen kontroll... Letar runt en stund, får syn på 4 lampor som närmar sig. Det är Mikael/Carina och Karl/Fredrik. De är lika säkra som oss på att de är rätt och letar där vi precis har letat. Vi gör tillsammans med dem nya attacker från vägen, men ingen kontroll. Det har nu gått 2 timmar och 45 minuter sedan vi lämnade kontroll 1 och då vi har gått omkring och letat en bra tag så har vi börjat bli lite nerkylda. Vi har nu inga fler idéer hur vi skall attackera kontrollen och beger oss söderut mot stora vägen.
Vi hör efter en stund hur de ropar något från långt håll, vi vänder oss om och ropar tillbaka. Men inget svar och deras lampor försvinner bort. Visar sig senare att de har hittat kontrollen och enligt Mikael så satt den fel. Enligt Mikael så satt den i NV ringkanten, han var ute i terrängen efter åt och kollade i dagsljus. Den låter skönt att vi inte hade helt fel.
De lag som hade gått mer på kompass från ettan hade lyckats bättre för kontrollen syntes tydligare när man kom uppför backen. Ingelas lag hade fått den direkt. Vet inte andra lyckades, men många var där säkerligen samtidigt med många lag då vi mötte många lag tillsammans som gick ut sista etappen.
Vårt fel var att det blev fel vid första attackförsöket, vi var inte vid första R:et i Bommarstorp utan längre österut. Så därför blev det helt tokigt. Sen hjälpte det inte när vi försökte västerifrån när kontrollen nog satt fel. Det som vi trodde var vägen på kartan väster om kontroll 1 var istället en bäck. Vägen vi sprang på var inte med på kartan, fast den gick också söderut... Svårt att se skillnad på bäck och väg på kartan då de är likadana. Ett tips är att kolla om strecket kommer från en sjö.
Så nu förstår vi vad Jonny/Tim pratade om på väg mot kontroll 1....

Vi avslutade med att kolla in området vid kontroll 4 och kontroll 5 på väg hemåt. Men det var lite halvhjärtade försök. Hade skavsår från knäskyddet och vi var lite frusna.
Kristina/Cecilia och ett par till gav upp också senare vid kontroll 2 och fick biltransport hem.

Men nästa år så gör vi pappor ett nytt försök och då försöker vi vara lite mer förberedda!