Sydsvenska 7-manna/4-dams 2018 (30-03-2018)

Stafett och jag fick ta sista sträckan, mer p g a ont om elitlöpare än av att jag skulle vara bäst i klubben. Alla andra ville väl springa så tidigt som möjligt.
Vi hade inte lyckats så bra på natten, mest p g a en lampa som slocknade på sträcka 3.
Räknade med att jag skulle gå ut i omstarten och så blev det. Höll på att missa omstarten då jag hade läst fel på en halvtimme.
Men hann och tog på handskarna på väg till startpunkten.
Vi var inte så många i omstarten, ca 8 lag.

Började bra och inga större problem fram till K11. Var själv ut från K4 som var gafflat och även K5 och sen såg jag inga andra lag förrän K12.
Visade sig att jag hade längsta gaffeln. Sprang i kartkanten på väg till K10 och tappade lite tid där.

På väg till K12 så fick jag syn på Jussi, Malmö OK som var lite snett och tog kontrollen före honom. Tappade här 30 sek. Var före Jussi på väg mot K13 men strulade med riktningen en bit in på sträckan och Jussi passerade då han sprang fortare. Såg honom då och då framför mig fram till K16, därefter så blev jag trött.
På väg in mot K18 så dök Jussi upp igen norrifrån och jag låg några meter före fram till K21. Där sprang Jussi om och stämplade någon sekund före mig vid sista kontrollen. Jag gjorde ett försök att spurta, men insåg att det nog inte skulle gå plus att det inte gällde något då vi låg efter redan innan omstarten (risk för bristning också).

Var nöjd med loppet då jag inte löptränar något och var ett tag sedan man sprang över milen i orientering. Bommade kanske ca 2-3 min totalt.

Var tunt snötäcke som gav lite spårsnö, sankmarkerna var frusna så gick att springa på de flesta ställena utan att bli blött.
Kartan och banan var bra, även om det inte var så svårt.